Förr var sex något rent fysiskt för mig. Jag såg ofta på porr och var väldigt fascinerad av Bdsm. Ett möte med en kvinna var en fysisk upplevelse och jag ville gärna att hon skulle få orgasm. Det ville jag även själv ha men hennes var viktigare. När jag inte hade en relation så onanerade jag ofta. Det hände nästan varje dag och slutade i princip alltid med utlösning. Jag använde det för att varva ner och koppla av. Det fungerade – inte särskilt bra. Men jag visste inget annat.
En dag blev jag inbjuden att åka med till Sexsibilityfestivalen. Detta var sommaren 2011. Jag sade nej. Jag blev inbjuden igen. Jag svarade nej. Det skedde igen och igen och till slut blev jag i alla fall lite nyfiken och kollade upp festivalens hemsida – den kändes väldigt flummig för mig. Det var begrepp jag inte alls förstod och det kändes väldigt långt bort från där jag var just då. Men en tanke vaknade – när jag hade sex med en kvinna så hade jag svårt för att få utlösning. Det skedde mycket lättare när jag hade sex med mig själv. Det innebar att jag kunde hålla på länge men jag ville ju också få orgasm. Jag beslöt mig för att följa med till festivalen och mitt syfte blev att kunna få utlösning lättare när jag hade samlag. Om jag bara vetat vad som skulle följa…
Sexsibility handlar om sex med känsla, kropp och själ. Ur mitt perspektiv är det en hårfin skillnad mellan sexsibility och västerländsk tantra, om ens någon skillnad alls. Tantra handlar egentligen inte om sex men går man en kurs i tantra i västvärlden så är ofta sexuella energier något som präglar kursen, även om den mycket väl kan vara med kläderna på och man inte har några sexuella handlingar alls. Så var det till stor del också på sexsibilityfestivalen. Men det fanns också workshops med betydligt mer sexuell energi än andra och bland annat workshop i onani. Fokuset var dock hela tiden känsla, kropp och själ. Väldigt olikt vad jag var van vid men ändå fann jag mig snabbt tillrätta. Det kändes på något sätt som att jag kommit hem, som att jag hittat något jag saknat. Men som jag inte visste fanns.
Jag lärde mig att ett möte mellan man och kvinna kunde vara något helt annorlunda än det jag tidigare upplevt. Att det kunde vara en upplevelse bortom tanken och kroppen. Att det fanns något mer och jag fick också uppleva detta mer i min egen kropp. Med kläderna på och utan sexuella handlingar. Det enda som gjordes var då att någon tryckte hårt på punkter på kroppen vilket ledde till att spänningar släppte. I kombination med att min andning blev mycket kraftig för att ta mig igenom smärtan så frigjordes något i mig, Det kändes som att någon kopplat ett elektriskt aggregat till min kropp och körde 2000 volt genom den. Men så var det inte. Det var endast en persons händer som berörde mig. Det jag kände var kraften av Kundalini. En energi som sägs ligga vilande som en orm i bålens botten och kan vandra som i en åtta i kroppen. Denna förklaring, som jag senare fick, lät för mitt naturvetenskapliga psyke som rent flum. Men jag kunde ju inte förneka den upplevelse jag haft. Under sessionen där man tryckte hårt på punkterna på min kropp så avslutade man med att dra lätt med fingrarna över min påklädda kropp. All energi och alla spänningar som skapats under sessionen släppte och jag reste mig upp. Mina ögon strålade fick jag höra, och jag sade: ”Jag har mött Gud i mig själv.”
Jag var då och är nu en person som inte använder sådana uttryck. Jag är varken kyrklig eller religiös och förr kallade jag mig rent av ateist. Men detta var i stunden en självklar beskrivning på vad jag nyss upplevt. Otroligt starkt och extremt omtumlande. Samtidigt befriande och en av de mest berikande upplevelser jag någonsin haft. Jag fick möta något som jag inte trodde fanns, och det fanns i mig. I min kropp. En resurs, en tillgång. Något som tillhörde mig och som var en del av mig.
Jag hade inte lätt för att smälta detta senare när jag reflekterade och funderade över var som egentligen hade hänt. Men jag åkte på workshops efter festivalen där jag gjorde liknande saker och fick liknande upplevelser och blev helt betagen. Det är ingen överdrift att säga att jag betedde mig som att jag blivit frälst. Jag var rent av lite jobbig när jag så gärna ville berätta om detta och tyckte att alla skulle göra det jag då gjorde. Men inget är för alla. Särskilt inte alltid.
Var sak har sin tid, för var och en av oss. Tydligen var detta min tid för att just detta skulle ske, just då.
Med denna kraft och med denna medvetenhet om vad som fanns i min kropp så ökade närvaron i mötet med en kvinna. Jag började lyssna och känna in vad som skedde i mötet, vad som hände i min kropp och om jag kunde känna vad som hände i hennes kropp. Mötet mellan man och kvinna blev något helt nytt och mycket större. Men även möten med andra män blev en ny upplevelse. Jag är inte sexuell med män men ögonkontakt och kramar med andra män blev en ny upplevelse och att möta en annan man i närvaro kändes starkt, utmanande och sårbart. Det var som att mitt liv fått en ny dimension. Tillsammans med det jag redan kunde se och ta på fanns nu också något jag kunde uppleva och känna som var nytt för mig. Jag som tidigare sagt att jag inte trodde på något jag inte kunde se eller ta på fick problem med att förklara dessa nya upplevelser för mig själv. En del talade om att detta handlade om andlighet men sådan var ju inte jag. Andlig var jag definitivt inte, då.
Att möta en kvinna och låta varandras nakna kroppar beröra varandra blev en mycket mer stillsam upplevelse. Det blev så mycket mer närvaro och det lilla som nästan inte fanns i mötet innan blev nu väldigt stort. Att bara se varandra i ögonen och andas tillsammans. Att lägga en hand på hjärtat. En hand på bröstet. På magen eller på könet. Utan att smeka. Bara närvara och känna in och lyssna på vad som sker. För mig blev det väldigt kopplat till mindfulness. Att stanna upp och betrakta tillsammans med en annan individ i ett intimt möte, vars tid blev irrelevant. Att i denna närvaro dessutom tränga in i henne och känna henne på djupet skapar en förening och en kontakt. En stund där man bara får vara sig själv, vara varandra, vara tillsammans. Uppslukas av nuet och bara vara. Ingen som ska någonstans och inget som behöver ske. DET är otroligt helande. Läkande. Att få vara öppen och sårbar tillsammans med någon annan. Att de känslor som kommer upp bara får finnas.
Den manliga energin är hållande och den kvinnliga är följande. När jag som man får förtroendet att hålla en kvinna på detta vis och hon öppnar sig, så väcks ännu mer av mannen i mig. Polariteten ökar och det uppstår en balans i mötet. Men också en balans i mig själv. Jag får ta del av hennes essens och hennes energi och det berikar mig på djupet. Det ger mig en känsla av att vara mer komplett. Det är som att jag helas.
Att mötas på detta sätt kräver mod. Att våga tillåta det som sker, våga vara autentisk. Att mannen är kvar och håller kvinnan oavsett vad som sker. Att han inte backar. Att som man lämna en kvinna vars hjärta man hjälpt till att öppna är ett brott. Ett själsligt brott, som gör väldigt ont för den kvinna som blir utsatt. Det är inget man vill någon man känner kärlek till skall få uppleva. Därför är det viktigt att komma ihåg att vara kvar i hjärtat och inte låta egot boostas. En väldigt bra fråga i stunden i ett möte är: ”Hur kan jag bidra?”
Hur närvarande kan du vara i mötet med någon annan? Vad innebär det för dig? Vad innebär det för din partner?
Johan