Det mesta som skrivs i media handlar om Corona nu på ett eller annat sätt känns det som. Det satsas pengar och investeras för att stoppa virus och skydda människor. Ofta har det tidigare talats om besparingar och kostnader men nu finns det ett överflöd av pengar. Pengar att stoppa det som nu måste stoppas. Men hade vi inga problem eller utmaningar i världen innan? Hade vi inte något som borde ändrats och som vi inte gjorde på grund av att det skulle kosta för mycket pengar? Svält, krig, brottslighet och sjukdomar har väl inte försvunnit men kanske finns inte tid till det nu. Eller inte tid att rika uppmärksamheten mot det. Jag förundras över flödet av pengar och synen på brist och tillgångar. Min egen verksamhet fick ett tapp på 90 procent i inkomster under två dagar i början av april. Det kändes och kan ta månader att nå upp till normal nivå igen. Jag började tänka i tankar av brist. Men samtidigt gjorde jag en övning under 21 dagar där Deepak Chopra guidar i att uppleva överflöd. Det var en väldigt skön resa och jag kände verkligen och såg överflödet som omger mig. Orden ”Idag betraktar jag det överflöd som omger mig” landar väldigt skönt i mig. Jag ser hur oerhört mycket det finns i mitt liv och omkring mig. Tänk så mycket vi har och så mycket vi är. Så mycket vi kan skapa och bidra med. Men ju mer jag läser om vår utveckling och hur världen fungerar desto mer ter det sig som att vi själva begränsar vår utveckling. Som att en del individer vill ha mer än andra och ha inflytande över andra. De tar mer än de ger eller så ger de för att få. Tänk om vi alla gav för att ge, utan avsikt att få något tillbaks. Tänk om ALLA gjorde. En utopi kanske någon tänker? Jag tror inte det. Jag tror att det snarare är ursprunget. Jag tror att utgångspunkten egentligen är överflöd. Någon har förutspått att pengar kommer att bli värdelösa en dag. Hur skulle världen te sig då? En värld utan betalningsmedel, utan makt över andra, utan ego och där individen är viktig för helheten. Där individen lyfts för sin roll i gruppen. För att gruppen är det viktiga. För att tillsammans är det viktiga. Tillsammans är allt möjligt. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst. När ingen vill ha någon för egen sig eller vill vara förmer än någon annan så kan vi alla förenas som bröder och systrar, som en stor familj. Låter som en utopi kanske. Men när jag läser om kvantfysikens lagar så är det ju redan så. Allt sitter ihop och allt har en påverkan på allt annat. Det som händer dig, händer även mig. Som nybliven sambo med barn och djur sedan ett år är det väldigt tydligt. Vi sju i huset är en enhet. Händer det något med någon av oss vuxna, barn, katter eller hund så påverkar det alla. Vi behöver varandra och om en väljer att fokusera på sig själv så försvagar det gruppen. I en värld med flera miljarder människor blir det väldigt förvirrat när vi drar åt olika håll. Jag tror att denna tiden handlar om att vi ska lära oss att leva i compassion med varandra, med allt levande på jorden, med universum och dess andra intelligenser. Jag vet inte om det är så. Jag kan inte bevisa det. Men jag har en väldigt stark känsla av det. Det känslan brukar ofta visa vägen, och jag är inte ensam om den.