Kan fiskar klättra i träd?
- Johan Arnkil

- 29 dec. 2025
- 2 min läsning
Om vi bedömer en fisk utifrån hur bra den klättrar i träd, kan vi se den som sjuk.
Om vi bedömer en människa utifrån dess förmåga att fungera i vårt samhälle, kan vi se den som sjuk eller på något sätt annorlunda – och kanske ge den en diagnos.
Men tänk om det inte är så. Tänk om det är sättet vi lever på.
Vi är biologiska varelser som idag lever i en miljö väldigt olik den vi utvecklats i. Så skulle det även vara om en fisk skulle klättra i träd.
Vi har gjort enorma framsteg på många områden och förenklat livet att vara människa på många sätt. Den standard vi har idag i vår del av världen var blott en dröm för de flesta förr och är även idag få förunnat. Men det betyder inte nödvändigtvis – att det är bra.
Det betyder inte heller att vi mår bra. I så fall hade vi väl inte ätit syntetiska mediciner i den utsträckningen vi gör.
När jag var nära att få blodförgiftning efter ett getingstick för några år sedan var jag glad att det fanns antibiotika även om det tar styggt på magen.
När jag skulle hämta ut medicinen hittade de mig inte i registret. Jag hade inte varit på Apoteket på så länge att jag inte fanns i systemet.
Medicin kan se olika ut. Det kan vara maten vi äter. Det kan vara piller i en burk. Var sak har sin funktion men när den naturliga basen blir alternativet och det konstgjorda blir standard – då kanske det är som att förväxla den klon som människan skapat, med människan som skapade den.
När jag kopierar ett original så ser jag till att behålla och vårda originalet för det är värdefullt.
För att förstå vart vi är på väg, kanske det kan vara bra att påminna oss om var vi kommer från. Annars är det lätt att gå vilse. Vi föds som ett original, men jag ser en ökad risk för att vi dör som kopior. Det är lätt att gå vilse och följa någon annan.
Det har jag gjort – många gånger, och lär göra igen.
Det är inte lätt att gå sin egen väg och lyssna på sin kropp och sin inre kompass, men det kan vara nödvändigt.
Och kanske blir det allt viktigare i vår tid.



Kommentarer