top of page
Sök
  • Skribentens bildJohan Arnkil

Heroin i fickan

När jag ser på mina egna vanor med digital teknik och är observant på hur det påverkar mig så blir jag ibland lite bestört över vilka förändringar jag gör och hur snabbt det kan gå. Hur jag leds in i ett beroende och kollar mobilen allt oftare tills jag får nog. 
Sedan betraktar jag andra och läser om statistik och forskning och då blir jag häpen. Jag tänker att, nu händer det igen, mitt framför ögonen på oss och vi vet om det. Företag skapar produkter för att tjäna pengar på att ändra människors beteende men till vilket syfte?
Finns det något större syfte eller är det bara för att tjäna pengar och glädja aktieägarna?

Hur skulle det se ut om läskedrycksindustrin eller kaffeindustrin tillsatte en aning heroin i sina produkter för att kunderna skall dricka så ofta som möjligt och öka försäljningen?

Skulle det vara ok eller skulle det bli ett ramaskri om det uppdagades att det gjort det i smyg?


Idag tar teknikbolag idag helt öppet och medvetet tar hjälp av hjärnforskare och beteendevetare för att göra våra mobiltelefoner plattor så beroende som möjligt. De hycklar inte med det heller och dessutom vi ger dem dessutom till våra barn. Skall vi inte bjuda barnen på en cigarr och en whisky också när de sitter där i soffan i flera timmar och blickar ned i sitt knä?


Människan är fantastiskt intelligent och uppfinningsrik. Men ibland har vi lite för bråttom. Det verkar som vi ofta har för bråttom. Konsekvenserna om vi inte ändrar riktning lär vi inte uppskatta. Inte ens de bolag som utvecklar tekniken och köper vår uppmärksamhet för att skapa artificiell intelligens. De bidrar en värld de inte ens själva vill leva i och av de som uttalar sig i programmet Din hjärna på SVTPlay så är det uppenbarligen många som ångrar sig.


Lyssna på din kropp. Gör det DU mår bra av. Gå din egen väg.
Detta får jag gång på gång påminna mig själv om.

39 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Rädd att falla

Jag: Hej Universum. Universum: Hej. Jag: Jag faller isär, kan du sätta ihop mig igen? Universum: Helst inte Jag: Varför? Universum: För att du inte är ett pussel. Jag: Men alla de bitar av mitt liv so

bottom of page