Text från hösten 2019:
Ibland på morgnarna när jag reflekterar, dagdrömmer eller bara vilar upplever jag väldigt klara och vackra tankar. Det känns som att tankarna ibland inte är mina. Som att de kommer någon annanstans ifrån. Som att jag laddar ner något. Det händer allt oftare att det kommer väldigt vackra tankar om en ny värld och en känsla av att den värld vi lever i håller på att vakna. Vakna ur tankarnas dröm. När detta kom till mig första gångerna tyckte jag att det var väldigt vackert, som en önskan från mitt inre. En önskan om något mer men som troligen bara var något jag ville tro, ett andligt perspektiv. Sedan kom det igen och det blev som en saga. En vacker saga om något som aldrig skulle kunna ske, ett filosofiskt perspektiv. På senare tid har jag också läst om mätningar i vår atmosfär och studier på människors hjärnor. Denna forskning som jag tagit del av ger siffror och kurvor. Min analytiska hjärna älskar det. Men när den tar del av denna information så häpnar den. Jag tappar hakan och ställer mig frågan: ”Kan det verkligen vara sant?” När jag läser och lyssnar på vad forskare tror om framtiden och vart vi är på väg så häpnar jag än mer. Det är som att en ridå går upp. Som att jag får ta del av något som är på gång. Som att jag är på en förhandsvisning av en film eller en utställning. Det känns som att en dröm håller på att bli sann och jag nyper mig i armen. Jag blir ivrig att dela med mig av det jag ser. Jag pekar och knuffar på de som är bredvid mig. Jag pekar och säger: ”Ser du!?””Nä, vaddå?””Ser du inte?””Vad menar du?”
Jag börjar tvivla. Det är som att jag lever i en dröm. Kan jag ha tagit miste? Kan jag ha inbillat mig? Men så läser jag om andra som ser samma sak. Som delar sina tankar och bilder av framtiden och som forskat på det. Vi håller på att bli fler. Det sprider sig. Vi håller på att vakna. Ur ett filosofiskt perspektiv ter det sig logiskt. Det har skett en utveckling under en längre tid och under utveckling sker ibland genombrott. Ett sådant är på väg. Ur ett andligt perspektiv ter det sig naturligt. Det är en naturlig del av utvecklingen och inget konstigt alls. Det är bara så det är ämnat att vara. Ur ett vetenskapligt perspektiv ter det sig spännande. Världen förändras och vi med den. Det sker i samklang.
Ur ett annat perspektiv ter det sig förunderligt. Kanske är det ett historiskt perspektiv eller ett mänskligt. ”Varför allt detta lidande på vägen?” frågar jag mig. ”Varför kunde det inte ske med en gång?” undrar jag. Livets mening är utveckling, det är jag övertygad om. Men varför och mot vad? Det vet jag inte. Kanske för att det kan. Kanske för att vi är en fysisk manifestation av något större. Kanske för att det finns en större intelligens som vill manifestera sig genom oss. Jag brinner av iver av att få veta mer. Tänk om jag kunde leva i 1000 år. Forskare menar att om 20-50 år så skulle det faktiskt kunna bli verklighet. Det kan vara så att vi är på väg mot en tid där vi lever utan sjukdomar och kan leva i evighet. En tid där vi kan göra vad vi vill, följa vår fulla potential och leva helt utan begränsande tankar. Det kan vara så att vi är på väg att skapa ett himmelrike på jorden. Men hur skulle människans liv te sig om vi kunde leva i 1000 år? Kan man leva så länge utan att känna ett högre syfte?
Jag har pratat med flera om detta och det verkar och det verkar som att många inte vill leva så länge. Jag får en bild av att de upplever livet som ett kämpande och uttrycker en längtan efter vila, pension och döden. Under min uppväxt fanns det en grupp som hette Alphaville. De hade en hitlåt med titeln "Forever young". Vad får en människa att vilja leva för evigt, att vara evigt ung? Vad får en människa att inte vilja leva för evigt?
När jag var i tonåren och hösten närmade sig så började jag fundera på min önskelista. Min födelsedag är i november och i decembermånaderna firar vi jul. Något jag då ofta ville skriva stå högst upp på min önskelista var att få somna och aldrig vakna mer. Jag ville skriva det men kunde inte med, vågade inte yttra det för andra.
Idag uppskattar jag varje dag jag får leva och tanken på att leva i 1000 år känns kittlande. För att göra det krävs det förmodligen ett enormt djup och en mycket stor inre stillhet. Det verkar som att total inre harmoni ofta uppträder i samband med att man accepterar döden. Människor som är i livets slutskede och som accepterar det utstrålar ofta en harmoni och ett ljus. De upplevs som väldigt vackra. Nyligen var jag på föreläsning med Björn Natthiko Lindeblad. Han har varit thailändsk skogsmunk i 17 år och lever nu med sjukdomen ALS. Det går att leva med sjukdomen i decennier även om man kan bli kraftigt funktionshindrad. Stephen Hawking är ett exempel på det. Trots sitt svåra handikapp fortsatte han arbeta och uppskatta livet. Det är många människor jag hört och läst om och vars kroppars funktion är kraftigt begränsade men deras mentala och andliga förmågor är desto mer utvecklade. När människan växer upp från barn till vuxen tycks det fysiska vara i fokus. Det fysiska är inte beständigt och ser man till atomens uppbyggnad är den inte särskilt fysisk. I den minsta atomen, väteatomen, kan man likna atomens kärna vid ett äpple och elektronen vid ett saltkorn. Saltkornet befinner sig någonstans i ett moln format som en cirkel cirka två kilometer utanför äpplet. Två kilometer, ett äpple, ett saltkorn. Det är ett mått på hur lite materia vi består av. Hur mycket utrymme vår värld består av. I detta utrymme finns energi, ett fält som kallas nollpunktsfältet. I universum är det ungefär -270 grader Celsius. Det innebär att atomerna knappt rör sig och den teoretiskt lägsta temperatur som går att uppnå är cirka -273,15 grader Celsius (0 K på Kelvinskalan). Om man hade skulle kunna uppnå den temperaturen skulle alla atomers rörelse helt avstanna. Dock finns det fortfarande rörelse inne i atomen och det är energipartiklar som rör sig. Dessa partiklar kallas nollpunktsfältet. En kubikmeter av nollpunktsfältet innehåller så mycket energi att det räcker till att koka allt vatten på jorden. Om vi kan utvinna den energin så kan vi färdas mycket långt ut i universum och det mesta av våra problem på jorden skulle kunna lösas.
Comments