Tänk dig att vakna upp på morgonen, en måndag morgon, och du strålar av lycka. Du känner tacksamheten explodera i bröstet och du är full av energi. Full av hopp och förväntan på den nya dagen, den nya veckan. Tänk dig att du lever så, varje måndag, varje dag. Är det omöjligt? Är det en utopi? Nej, det är det inte. Det är närmare än vi tror. Jag skall medge, jag lever inte så varje dag. Men jag är medveten om möjligheten. Jag har varit där. Enstaka dagar och längre perioder. Tillräckligt mycket har jag läst och upplevt för att förstå varför jag är där när jag är det. Men också vad som händer när jag inte är där. Idag när jag sitter på bussen hemifrån stugan på landet i Fjärås så blir det tydligt igen. Solen strålar, himlen är klarblå, vindkraftverken står nästan stilla och sjön Lygnens yta ligger blank som en spegel. Maskrosorna lyser upp vägkanterna och jag fylls av lycka och tacksamhet. Jag har börjat dagen med att ligga när och hålla om min sambo. Jag har fått en påminnelse om vad jag egentligen behöver. Vad som egentligen är viktigt. I en tid av kaos, förundran och oro så har jag fått stillhet och tillfälle att se. De där små sakerna som så ofta passerar förbi. Särskilt om våren blir dessa saker extra tydliga. Hästarna står i hagen och äter. En äldre man på bussen har ett engagerat samtal med chauffören. De talar också om det. De har också sett det. Våren är vacker. Sverige är vackert. Livet är fantastiskt. Live är en gåva. Även idag.
