Riksdagsteatern presenterar

Det var en gång en gård där det bodde en kvinna och en man. På gården hade de en massa djur. Där fanns bland annat får, hönor, en tupp och en jakthund. I skogen utanför bodde också en räv som ibland smög sig in på gården.

Djuren hade bott där länge och kände väl till hur allting fungerade. De hade sina inhägnader och sina uppgifter.

En dag bestämde sig paret för att åka på semester.

De samlade djuren, öppnade inhägnaderna och sa:

"Nu får ni ta hand om gården tillsammans medan vi är borta. Ni har ju bott här länge och vet hur allt fungerar. Ni får samarbeta och lösa det."

Hönorna tittade oroligt omkring sig.

"Men räven då? Tänk om räven kommer hit? Vi tänker inte samarbeta med räven!"

Fåren tittade misstänksamt på jakthunden, som i sin tur såg ganska intresserad ut när han betraktade lammen.

"Om hunden ska vara med så vill inte vi vara med", sa fåren.

"Men jag är ju hund! Jag måste väl få vara hund?" svarade hunden.

"Ja, men du får inte vara hund här hos oss", svarade fåren.

Tuppen började gala och försökte få ordning på diskussionen. Han ansåg förstås att han var den naturliga ledaren. Han hade ju väckt alla varje morgon i många år.

Men hönorna var inte så säkra på att det var en särskilt bra merit.

Uppe i ett träd satt en gammal uggla och betraktade det hela.

Han hade bott där länge och sett åtskilliga djur komma och gå. Han hade också sett hur gården fungerade när alla skötte sitt.

Nu satt han och funderade på hur det här skulle gå.

Djuren verkade vara väldigt överens om vilka de inte ville samarbeta med.

Men vem skulle egentligen ta hand om gården?

Vem skulle se till att alla fick mat, att inhägnaderna fungerade och att gården fortsatte vara en bra plats att leva på?

Till slut kunde ugglan inte låta bli att fråga:

"Vet ni egentligen vad ni vill åstadkomma tillsammans?"

Det blev ganska tyst en stund.

Sedan började de diskutera vilka som skulle få vara med och bestämma om det.

Ugglan suckade och satte sig till rätta på grenen.

Det här kunde bli en lång föreställning.

En riktig riksdagsteater.

Och det märkliga var att ingen av de andra djuren på gården verkade ha löst biljett till föreställningen.

Men alla skulle få vara med och betala för den.

Tänkt dig en arbetsplats där man inte vill samarbeta med varandra eller har åsikter om vilka som ska vara med.

Hur länge får man vara kvar då?

Är det viktigast vem vi samarbetar med, eller vad vi faktiskt vill åstadkomma?

Och hur skapar vi något bra tillsammans med människor som tycker och tänker annorlunda än vi själva?

Det kanske är där det verkliga ledarskapet börjar.