Vem är det som ser ut genom dina ögon?

Det finns en berättelse om två personer.

Den ena mådde inte så bra.

Den andra mådde väldigt bra.

Den som inte mådde bra blev nyfiken och frågade:

“Vad behöver jag göra för att se och uppleva det du ser och upplever?”

Den andre svarade:

“Det enda du behöver göra för att uppleva det jag upplever är att fullt ut förstå vem det är som ser ut genom dina ögon.”

Den meningen har fastnat i mig.

Kanske är det just där en del av kärnan i vår mentala hälsa finns.

Att vi i vår tid har glömt bort vilka vi är.

Inte våra roller, våra titlar, våra personligheter –

utan det vi är bortom orden.

Det där som inte riktigt går att förklara.

För varje gång jag försöker sätta ord på det så förminskar jag det. Orden räcker inte till.

Språket är fantastiskt.

Berättelser är fantastiska.

Men livet är större än orden.

Vi är större än orden.

För att ana, uppleva eller förstå vem det är som ser ut genom våra ögon kanske vi behöver ge oss själva tid att bara vara.

Inte göra, inte prestera, inte konsumera – utan vara.

Och det är inte alltid så lätt i en värld som snurrar så fort.

Det finns hur mycket som helst att ta in, att titta på - att uppleva.

Jag ser det tydligt hos mig själv.

Det är ofta roligare (och lättare) att sätta på en film än att bara vara med mig själv.

Att vara med det som är. Att känna det som känns i kroppen.

Mycket av det vi idag kallar tantra, till exempel,

handlar i grunden om just detta:

att bli medveten om det som är.

Att komma hem till kroppen.

Till närvaron.

Till den som ser – genom våra ögon.

Kanske kan du ställa dig den frågan idag:

Vem är det som ser, genom just dina ögon,

när du tittar ut på världen?

Och vad händer om du bara är med det en liten stund?