Sex bokstäver som påverkar vår hälsa mer än vi tror.

Ju mer jag försöker förstå hur vi människor fungerar, hur vi har utvecklats och hur vi lever idag, desto tydligare blir en sak.

Det som påverkar vår hälsa mest verkar ofta kunna stavas med sex bokstäver:

S–T–R–E–S–S

Att bli stressad är inte fel.

Tvärtom.

Att kunna bli stressad verkar vara en av anledningarna till att vi fortfarande finns. När vi levde i naturen, bland vilda djur och verkliga hot, var stress livsnödvändigt.

Om ett rovdjur dök upp behövde kroppen reagera.

DIREKT!

Inte efter att vi funderat lite. Inte efter att vi känt efter om det passade i kalendern. Utan OMEDELBART och blixtsnabbt.

Stressreaktionen har hållit oss vid liv i tusentals generationer.

Det är därför du och jag finns idag.

Men det som en gång hjälpte oss att överleva håller idag ofta på att bryta ner oss. För vår hjärna är fortfarande inställd på att leta efter fara.

Den frågar inte först om faran är verklig, nära och relevant. Den letar bara.

Och i Sverige idag finns det, för de flesta av oss, ganska lite som faktiskt hotar vår överlevnad här och nu. Ändå matas vi hela tiden med hot.

Nyheter. Sociala medier. Konflikter. Katastrofer – någonstans i världen.

Fruktansvärda saker ofta som är djupt tragiska för de inblandade. Men det är saker som händer människor vi aldrig kommer att möta, på platser vi aldrig kommer att vara.

Indirekt kan det säkert påverka oss. Men mycket av det vi tar in hotar inte vår överlevnad idag. Ändå reagerar kroppen, för hjärnan är intresserad av fara.

Rädsla säljer.

Det är inte konstigt att media rapporterar om det som är farligt.

Det fångar vår uppmärksamhet. Och vår uppmärksamhet är värdefull.

För någon annan.

Men vad kostar det oss?

Jag har hört det beskrivas som att en människa idag kan få lika mycket intryck på en dag som en människa förr fick under en livstid.

Jag vet inte om det är så, men det känns som det ligger något i det. Vi får intryck hela tiden. Och kroppen hinner inte förstå att det inte är ett lejon, att det bara är en rubrik, en notis, en kommentar, en jämförelse, ett mejl, eller bara en tanke...

När jag började jobba som massör blev jag nyfiken på varför så många människor var spända i axlarna.

Det var så vanligt med spänningar mellan skulderbladen och runt nacke och axlar att jag ett tag på allvar började undra om vi var felkonstruerade. Men det är vi inte.

Det handlar om hur vi lever.

Hur vi sitter.

Hur vi använder kroppen.

Hur vi använder sinnet.

Och hur kroppen reagerar på det som händer omkring oss.

Jag tror att vi skulle må bäst av att ligga ganska lågt i stressnivå. Kanske 2–3 på en skala från 1 till 10.

Med tanke på det överflöd och den trygghet många av oss lever i kanske vi borde ligga på 1.

Men de flesta jag möter ligger på 7. Det är inte rimligt. Det är rent av ovärdigt.

Det är som om vår hjärna tror att livet är mer hotat nu än när vi levde på savannen.

Men tittar man på naturfolk, eller hur människor verkar ha levt under större delen av vår utveckling, så tycks stressnivån ofta ha varit lägre än den är för många idag.

Det fanns verkliga faror.

Men inte konstant digital stimulans.

Inte ständig jämförelse.

Inte nyheter från hela världen dygnet runt.

Inte en arbetsmarknad som letar efter människor som är “stresståliga”.

Inte ett samhälle där många nästan har glömt hur det känns att vara i vila.

Och det är kanske där problemet finns.

Stress i korta stunder är inte problemet. Att bli stressad är fantastiskt.

Att leva stressad är förödande.

Jag möter människor med diagnoser, smärta, spänningar, trötthet, oro, sömnproblem och kroppar som inte riktigt orkar längre.

Och gång på gång ser jag samma grund.

Stress.

Inte alltid som enda orsak. Men ofta som en väldigt viktig del.

Jag möter också människor som inte har så mycket spänningar i kroppen. De kanske inte har perfekt hållning. De kanske är överviktiga. De kanske inte tränar optimalt.

Men systemet är inte stressat på samma sätt.

Det märks i deras i kropp. Det finns en annan mjukhet.

En annan muskeltonus. Ett annat lugn.

Och det gör mig ännu mer övertygad om att vi behöver förstå stress bättre.

Inte bara prata om den som ett problem.

Utan förstå vad den är.

Stress är kroppens sätt att hjälpa oss överleva.

Men när kroppen försöker hjälpa oss överleva hela tiden

får vi till slut svårt att leva.

Därför tror jag att en av de viktigaste sakerna vi kan göra för vår hälsa är att skapa resiliens.

Att bygga förmågan att komma tillbaka till balans.

Inte att aldrig bli stressade. För det är omöjligt.

Men att inte fastna där. Att märka när kroppen går upp i varv.

Att förstå vad som händer. Att skapa ett liv där nervsystemet får signaler om trygghet genom:

Rörelse. Sömn. Andning. Närvaro.

Relationer. Tystnad. Beröring.

Natur. Mindre brus.

Att låta en kropp som får vara en kropp.

Anders Hansen gör ett fantastiskt arbete med att förklara mycket av detta. Jag lyssnar på hans bok "Hjärnans akilleshälar" och ser honom på TV och gång på gång hjälper han oss förstå att hjärnan inte är byggd för den värld vi lever i idag.

Jag trodde att jag hade förstått mycket om hjärnan. Men ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur mycket jag ännu inte förstått.

Och kanske är det en bra början. Att förstå att vi inte är trasiga.

Att vi är biologiska varelser i en miljö vi inte riktigt är anpassade för.

Så när kroppen säger ifrån är det inte alltid ett fel.

Ibland är det en väldigt frisk reaktion på ett ganska osunt sätt att leva.

Frågan är inte bara:

Hur blir jag av med stressen?

Frågan är kanske snarare:

Hur kan jag leva så att hjärnan inte hela tiden tror att den behöver rädda mitt liv?

För vi är inte här bara för att överleva till imorgon.

Vi är här för att leva.